Fortfarande

Fortfarande stressad och orolig. Hade hoppats att semestern skulle göra saker bättre men det blev lite värre faktiskt. Men jag tänker inte bli som jag var förra hösten, aldrig mer.

Orolig

Känner mig allmänt obekväm idag. Som om jag glömt något viktigt eller missat något jag borde ha gjort. Kan inte komma på något dock, inte den minsta lilla grej. Förutom att mössan ligger kvar på jobbet och mitt nya paraply blev kvar på Kanolds cafe. Men det är knappast grund till den gnagande oron, till gränsen på ångest som ligger och ruvar i hjärttrakten. Nej, det måste vara något större och luddigare.

Eller så har jag sovit för lite...

Det här har varit en dag på gränsen till allt, en dag då jag skulle ha stannat in sängen.

Garn

Fint med rött!

Har varit och köpt garn idag så att mamma kan sticka en tröja åt mig. Själv är jag handikappad när det kommer till sådana hantverk. Jag har försökt lära mig att sticka, virka och brodera men det har varit helt förgäves. Antingen beror det på bristande tålamod eller så är jag bara inte skapt för handarbete. Min mamma är däremot fantastiskt duktig, hon har stickat och sytt åt oss barn under hela vår uppväxt. Allt från raggsockor och vantar till tröjor med djurmotiv och Disney figurer. Jag mins framför allt en tröja med en mus på och en helt fantastisk tröja hon sydde åt mig när jag gick i lågstadiet med drakar i puffigt pastell tryck. Jag älskade den tröjan! Nu stickar hon dockkläder åt mina kusiner i brist på annat att sysselsätta sig med på kvällarna när hon tittar på tv. Så på sätt och vis vinner vi båda på det, hon får göra något hon gillar och jag får en snygg tröja. Och jag tänkte att jag ska måla en ny tavla åt henne i utbyte.

Det märktes ganska tydligt att jag inte kan det där med stickning när vi skulle köpa garnet. Jag kände mig helt vilse och tittade lite generat på ett garn som jag gillade och frågade om det gick att sticka en tröja av det. Hon som hjälpte mig frågade vilken slags tröja jag ville ha och om den skulle ha raglanärm eller ej o.s.v. Efter lite om och men hittade vi ett mönster och jag fick köpa det fina garnet efter som att det skulle bli perfekt för tröjan. Så lite känsla hade jag nog ändå.

Chokladprovning på Flickorna Karnold

Före

Jag gav Loverboy en chokladprovning i födelsedagspresent och i går kväll bar det av till Flickorna Karnolds café för att hugga in på godsakerna. Det var som helhets upplevelse fantastiska två timmar med en väldigt engagerad och kunnig provningsledare i ägaren själv, Jeanne Karnold. Hon lät oss först höra historien om Karnolds Fabriken och sedan om hennes egna intresse för choklad. Det faktum att hon äter rostade kakaoböner i filen varje morgon och minst 40gram mörk choklad varje dag var nog saker som fick oss alla att häpna, men det är kul med nörderier oavsett vad det handlar om.

Göteborgs pralinen, ovan
 Passionsfrukt och Chili pralinen, nedan

Vi fick varm choklad med chili i när vi kom och provningen började med att vi fick prova en av de rostade bönorna som all den fantastiska chokladen görs av (och som tydligen gör sig bra i filmjölk) och där efter gick vi lös på all riktig choklad. Ooch visst är det skillnad på choklad och choklad, det insåg vi ganska fort och det var extra tydligt när vi fick prova lite vanlig Marabou mörk som bit nr 4. Den var riktigt äcklig i jämnförelse med de andra franska och italienska höjdarna. Valrona, Amedi, Willies cacao och Michael Cluizel var helt fantastiska men jag måste säga att den 100% choklade var lite mycket för mig. Säkert bra i matlagning för oss oerfarna, medan Jeanna sa att ibland var den det enda som stillade kakao behovet sådär mitt i natten. Man bara stoppar in en bit under läppen, som en snus, tydligen. En av chokladerna var deras egna samksatt med kardemumma som var fantastisk med kaffe och klart en värdig, och kanske nyttigare, ersättare för kanelbullen.

Slutet gott, allting gott

Mot slutet fick vi prova tre av deras egna praliner, Göteborgspralinen som är med havssalt, en ädelost pralin och en Passionsfrukt och chili pralin. Jag bara älskar Göteborgs pralinen, den har jag ätit massor av förr, vi brukar ju handla Karnolds praliner i bland för att lyxa till det. Ädelost pralinen var hemsk och passionsfrukt och chilin var bra, men jag är inte jätteförtjust i chili och choklad kombon.

Överlag lärde vi oss en masssa om choklad och gick därifrån mycket nöjda och fulla med choklad! Så här dagen efter tycker jag att hon hade rätt, jag kan inte titta på Marabou mjölkchoklad med samma entusiasm längre, jag kanske blir finsmakare jag med och låter gräddnougaten vara i fred på butikshyllan här efter.

Hmm

Skeptisk

förkyld är ett normaltillstånd

Åter igen snoras det överallt. Jag funderar på om inte det är mitt normaltillstånd att vara förkyld. Att ständigt vara snorig, ha lite ont i halsen och vara nästan febrig. Så när jag är frisk så är något fel, min kropp har överträffat sig själv men orkar inte hålla igång det så mycket mer än en vecka åtgången eller så.

Så, helgen som skulle användas åt hårdträning har blivit en helg framför tv:n med Project runway säsong 3 och New room. Inte så produktivt med andra ord, men det enda jag orkar med. I morgon ska jag försöka ta mig till jobbet och låta bli att vara allt för snorig.

trygghetsnarkomanernas land

Just nu så lever jag med trygghetsnarkomanin. Jag lyssnar sönder Jane Austens ljudböcker, tittar på gamla säsonger av project runway och läser om gamla favorit böcker som jag vet att jag gillar. Lite som om jag inte orkar med att slösa tid på saker som jag inte är säker på att jag kommer att gilla. Ganska tråkigt egentligen, jag kommer ju inte att hitta något nytt att vara i extas över på det sättet, å andra sidan kommer jag inte att bli besviken heller, man vet ju vad man får som sagt var.

Det är lite samma sak som att man alltid sitter på samma plats i bussen på väg till jobbet, fikar på samma fik och väljer samma kakor. Vanor och trygga mönster styr så mycket i vardagen samtidigt som jag gärna gnäller över att vardagen är så tråkig.

Kanske är det dags att börja bryta mönster för att liva upp tillvaron. Gå till ett nytt fik, prova en ny kaka, läsa någon av de nya författarna och de nya böckerna jag har hemma. 

Andras bloggar

Jag är helt fashinerad av allt som folk bloggar om och hur de bloggar. Den klassiska amerikanska familjebloggen, bloggen för de djupt troende och jesus anhängarna, fotbollsbloggarna, modebloggarna, hippsterbloggarna,skogsvårdsbloggarna och frimärksbloggarna.

Själv tillhör jag väl ingen kategori. Jag önskar att jag var en bokbloggare eller en matbloggare kanske, men känner mig inte alltid så kvalificerad att recensera eller är speciellt böjd att ha intressanta åsikter. Det vore kanske spännande att ha en politisk blogg eller en om ett utsvävande nattliv men jag är generellt för nöjd med både livet och sambolivet för att vara något av dem. Jag har inget barn eller är gravid, gravid och mamma bloggandet går också bort. Inte heller håller jag på med någon jätte spännande hobby eller pysslar med scrapbooking, virkning eller något hantverk som jag att blogga om. Slutsatsen är väl att mitt liv inte har något av värde att skriva om.

Men jag tycker att det är lite små roligt ändå, och efter som att ingen läser vad jag skriver får jag vara precis hur banal och tråkig jag vill, så det så!

Det svåraste

Det svåraste med att blogga är inte att skriva när man väl kommit i gång, det är att komma igång när man en eller två gånger slutat. Även om lusten att skriva, fundera och filosofera finns där så tar det emot att skriva. Eller att bara ta sig tid till det. Så jag ska göra ett tredje försök att blogga. Funkar det inte den här gången ger jag upp.