Springa, äta, dreggla!

Ju mer jag tränar desto hungrigare blir jag, vilket i och för sig är väldigt logiskt. Men om jag ska äta mig mätt på potatis, vilket är favoriten just nu (fråga inte varför!) så kan jag springa tillbaka till Umeå och hem igen utan att det kommer att märkas det minsta lilla på vågen. Varför kan man inte ha cravings för bra saker i stället som... morötter eller mager biff! Det skulle underlätta en hel del! Nu är det väl så att huvudanledningen till att jag springer inte är att gå ner i vikt utan för att orka mer och till sist springa göteborgsvarvet men ändå! Jag vill ha ett mätbart bevis på svetten och gallan som faktiskt går in till springandet och tränandet.

Dessutom finns ju alla smaskiga kak- och tårtrecept som jag vill prova överallt och det lär ju inte vara bra för de mätbara måtten. Så det får bli mer självspäkning och mindre kakor... i alla fall storleksmässigt. Små bitar måste vara nyttigare än stora om man bara äter en, eller hur?

Jag tänker nog för engångsskull vara lite politisk. Inget jag eftersträvar men jag bara måste få kommentera på senaste dagarnas diskussioner om ungdomar och arbetslöshet.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7775385.ab

Jag tycker att hon har så himla rätt, själv har jag jobbat sedan jag var gammal nog och till och med innan dess. Vi fick jobba för att få månadspeng redan när vi var typ 13. Sedan jag började gymnasiet jobbade jag med städjobb och sedan på universitetet har jag jobbat med typ allt! Hotellstäderska, cafébiträde, lunchkock, vårdbiträde, kassörska, lagerarbete och just nu assistent på apoteket. Inget arbete speciellt flashigt om man säger som så. Visst har jag drömt om coola jobb men verkligheten bestämmer att jag måste betala min hyra, mat och allt annat och då är ett jobb som faktiskt finns, som jag faktiskt har, mycket viktigare än drömmarna. Även om det vore kul att försörja sig på att läsa böcker eller sova för den delen, kommer det aldrig att hända!